England har fått en ny premiärminister

"David Cameron is 100% something. He isn't even a man; more a texture-mapped character model. There's a different kind of software at work here, some advanced alien technology projecting a passable simulation of affability; a straight-to-DVD retread of the Blair ascendancy re-enacted by androids. Like an ostensibly realistic human character in a state-of-the-art CGI cartoon, he's almost convincing – assuming you can ignore the shrieking, cavernous lack of anything approaching a soul. Which you can't."

- Charlie Brooker, Guardian 3 maj 2010

Göteborg - där skämten aldrig dör

Varje gång jag kommer till Göteborg och ska filma på offentliga plaster kan jag alltid räkna med följande:

(Obs! Citaten måste läsas på er allra bredaste göteborgska)

• Go gubbe som går förbi och pekar på kameran och vrålar "ska ni spela in porrfilm eller????". Detta följs av ett hysterisk skratt och en blick som söker bekräftelse från andra goa gubbar.
• Go gubbe som stannar till och uppmanar mig att "snacka med hans agent om gaget". Detta följs av ett skratt och ett "herre jävlar" innan han går vidare med riktning mot Masthugget.
  
• Go gubbe som frågar om vi "är från TV4 eller??", innan vi hinner svara kommer "jag kan änna vara stjärna vettu".

Söker du jobb? Ring BP.

Det finns inte jättemycket som är roligt med oljeläckan i mexikanska golfen. Men det finns åtminstone något ofrivilligt humoristiskt och världsfrånvänt i just den här historian. Som jag förstått det är, eller kanske var, BP det rikaste och mest lönsamma företaget i världen.

Så vad gör man då nu när allt gått åt helvete? Flexar de ekonomiska musklerna och skickar ut den största jävla räddningspatrullen världen någonsin sett? Sätter C-H Svanberg i världens största helikopter som hovrar över läckan så att han kan ge tuffa order via megafon? Bygger världens mest avancerade ubåt som kan dyka ner och...fixa..lite?

Nej.

BP väljer att gå ut på Facebook och värvar volontärer för att städa upp.

Smaka på den. Gratisarbete. För världens rikaste företag.

Resa med SJ (att dö en smula)

Igår hände något sällsamt. Telefonen ringde. Ingen ringer mig i vanliga fall. Jag tycker inte särskilt mycket om att prata i telefon. Det flesta vet det. Numret i displayen är 0771-757575

Jag känner omedelbart igen numret. Det är SJ.

Jaha, säger jag rakt ut i luften. Vilken service! Men varför ringer dom mig månntro?

Jag svarar. En robotaktig autogenererad röst informerar om att "samtliga linjer mellan Göteborg och Stockholm är inställda den 19 mars. Men gå gärna in på www.sj.se och boka om resan. Det är alldeles kostnadsfritt!"

Jag skriker rakt ut i ren och skär frustration och sätter mig likt en ilsken pensionär i telefonkö.

En "vänlig" röst informerar om att det är "ca 39 minuters väntetid"

Efter exakt 38 minuter bryts samtalet.

Jag tar ett djupt andetag. Går ut i köket. Blandar en gimlet. Omsorgsfullt. Spända handleder. Munnen ett streck.

Jag ringer igen. Nu är det 35 minuters väntetid.

Till slut kommer jag fram till ett callcenter. Hon har dialekt.

Hon: "Hej, jag heter Kerstin, vad kan jag hjälpa till med?"

Jag: "Det sägs att min resa är inställd. Kan du kolla upp hur vi löser detta?"

Hon: "Nej, det ser ut som att alla tåg går som det ska!"

Jag: "Men varför ringer en spökröst då och säger tvärtom?"

Hon "Det kan jag inte svara på"

Jag "Kan jag få tillbaka den senaste timman av mitt liv?"

Lucifer gästar Vasastan

Det var en gång en kvinna som dejtade en man. Det var den där sommaren då Magnus Hedman släppte in det ödesdigra målet mot Senegal. Det var väldigt passionerat mellan mannen och kvinnan och allt var härligt. Lyckan var stor och deras hjärtan bultade. Till och med hunden samtyckte. Ibland tittade de på film och lagade mat tillsammans. Ofta i hennes lilla men mysiga lägenhet i Vasastan. Det skrattades och bekräftades. Kvinnan sa "jag tror du är mannen i mitt liv".

Två månade senare skrev hon en låt.

Den hette "Lucifer"

Och den handlade inte om hunden.

Svart och sjuk humor utlovas

Fadde Darwich gör i morgon debut som ståuppkomiker på nya klubben "Maffia Comedy" på Underbara Bar.

Han kommer inte att leverera "typisk svensk humor" för den är "tråkig". Innebär det att vi vågar vi hoppas på några sköna "hej-min-mamma-har-mustasch"-skämt á la Özz Nujen? Eller något festligt om stekare på Stureplan?

Fadde känner stort förtroende för sitt egenskrivna material för han skulle bli förvånad om "ingen skrattar."

Det skulle jag också bli. Men kanske inte av samma skäl som Fadde hoppas på.

Semester

Kanske rätt uppenbart, men den här bloggen tar lite tjänstledigt ett tag. Återkommer 1 mars.

Fight the fat

Ok, jag vet vad ni tänker; varför lägger han upp ett klipp på Jamie Oliver? Har vi inte fått nog av den lilla lönnfeta geezern som ett tag dök upp i varenda program plus att han satte sitt namn och nuna på varenda köksprodukt som kom hans väg?

Svar nej. Vi har inte fått nog av honom. Ta 20 minuter och kolla in det här klippet och se en man som aldrig slutar brinna för sin sak. På riktigt, kolla in det!



I morgon återgår vi till de vanliga cynismerna men idag så tror vi på Jamie och hans "hopey-changey-thing" som Sarah Palin brukar säga.

Att övervärdera sin bransch

På kontoret har vi för tillfället inte mindre än två rum som går under beteckningen "War Room". För er som inte arbetar i denna hitte-på-bransch kan jag berätta att det är ett annat ord för arbetsrum, men eftersom alla byråer drivs av män (som sällan har gjort lumpen) vill de göra tillvaron lite tuffare än vad den egentligen är.

I morgon ska vi dissekera ett annat begrepp: "Base Camp".

Ha nu en trevlig dag! Jag ska nu återgå till det krävande arbetet i vårt "War Room".

Enhörning i sikte

Besökte Hammarby Sjöstad och insåg att här är det är större chans att se en enhörning än att springa på en barnvagn med fler än tre hjul.