Resa med SJ (att dö en smula)

Igår hände något sällsamt. Telefonen ringde. Ingen ringer mig i vanliga fall. Jag tycker inte särskilt mycket om att prata i telefon. Det flesta vet det. Numret i displayen är 0771-757575

Jag känner omedelbart igen numret. Det är SJ.

Jaha, säger jag rakt ut i luften. Vilken service! Men varför ringer dom mig månntro?

Jag svarar. En robotaktig autogenererad röst informerar om att "samtliga linjer mellan Göteborg och Stockholm är inställda den 19 mars. Men gå gärna in på www.sj.se och boka om resan. Det är alldeles kostnadsfritt!"

Jag skriker rakt ut i ren och skär frustration och sätter mig likt en ilsken pensionär i telefonkö.

En "vänlig" röst informerar om att det är "ca 39 minuters väntetid"

Efter exakt 38 minuter bryts samtalet.

Jag tar ett djupt andetag. Går ut i köket. Blandar en gimlet. Omsorgsfullt. Spända handleder. Munnen ett streck.

Jag ringer igen. Nu är det 35 minuters väntetid.

Till slut kommer jag fram till ett callcenter. Hon har dialekt.

Hon: "Hej, jag heter Kerstin, vad kan jag hjälpa till med?"

Jag: "Det sägs att min resa är inställd. Kan du kolla upp hur vi löser detta?"

Hon: "Nej, det ser ut som att alla tåg går som det ska!"

Jag: "Men varför ringer en spökröst då och säger tvärtom?"

Hon "Det kan jag inte svara på"

Jag "Kan jag få tillbaka den senaste timman av mitt liv?"

Lucifer gästar Vasastan

Det var en gång en kvinna som dejtade en man. Det var den där sommaren då Magnus Hedman släppte in det ödesdigra målet mot Senegal. Det var väldigt passionerat mellan mannen och kvinnan och allt var härligt. Lyckan var stor och deras hjärtan bultade. Till och med hunden samtyckte. Ibland tittade de på film och lagade mat tillsammans. Ofta i hennes lilla men mysiga lägenhet i Vasastan. Det skrattades och bekräftades. Kvinnan sa "jag tror du är mannen i mitt liv".

Två månade senare skrev hon en låt.

Den hette "Lucifer"

Och den handlade inte om hunden.

Svart och sjuk humor utlovas

Fadde Darwich gör i morgon debut som ståuppkomiker på nya klubben "Maffia Comedy" på Underbara Bar.

Han kommer inte att leverera "typisk svensk humor" för den är "tråkig". Innebär det att vi vågar vi hoppas på några sköna "hej-min-mamma-har-mustasch"-skämt á la Özz Nujen? Eller något festligt om stekare på Stureplan?

Fadde känner stort förtroende för sitt egenskrivna material för han skulle bli förvånad om "ingen skrattar."

Det skulle jag också bli. Men kanske inte av samma skäl som Fadde hoppas på.

Semester

Kanske rätt uppenbart, men den här bloggen tar lite tjänstledigt ett tag. Återkommer 1 mars.

Fight the fat

Ok, jag vet vad ni tänker; varför lägger han upp ett klipp på Jamie Oliver? Har vi inte fått nog av den lilla lönnfeta geezern som ett tag dök upp i varenda program plus att han satte sitt namn och nuna på varenda köksprodukt som kom hans väg?

Svar nej. Vi har inte fått nog av honom. Ta 20 minuter och kolla in det här klippet och se en man som aldrig slutar brinna för sin sak. På riktigt, kolla in det!



I morgon återgår vi till de vanliga cynismerna men idag så tror vi på Jamie och hans "hopey-changey-thing" som Sarah Palin brukar säga.

Att övervärdera sin bransch

På kontoret har vi för tillfället inte mindre än två rum som går under beteckningen "War Room". För er som inte arbetar i denna hitte-på-bransch kan jag berätta att det är ett annat ord för arbetsrum, men eftersom alla byråer drivs av män (som sällan har gjort lumpen) vill de göra tillvaron lite tuffare än vad den egentligen är.

I morgon ska vi dissekera ett annat begrepp: "Base Camp".

Ha nu en trevlig dag! Jag ska nu återgå till det krävande arbetet i vårt "War Room".

Enhörning i sikte

Besökte Hammarby Sjöstad och insåg att här är det är större chans att se en enhörning än att springa på en barnvagn med fler än tre hjul.

Din son är inte en guldklimp

Note to generic Latte-mamma som står före mig i kassan på Coop. Självbetjäningskassorna är INTE till för att din 4-åriga son ska kunna väga varje banan separat för att visa att han "kan själv".

Tack för mig.

Hej Göran, vilka fina möbler du säljer.

Profil av den genomsnittliga utställaren på Stockholms Möbelmässa:

Heter Göran och är 56 år. Bär blå skjorta och undertröja samt fotriktiga skor. Är villaägare i medelstor svensk stad. Har en årsinkomst på ca 700 000 kr. Jobbar med bärbar Dell 17 tum med Windows Vista installerat. Kör Volvo XC90 med CD-växlare. Har kaffeandedräkt och en förkärlek för rejäl husmanskost. Kollar mailen i mobilen med bluetooth i örat. Tar aldrig ketchup till varmkorven, bara senap. Dricker gärna tjeckiska starköl eller kraftiga rödviner från Sydafrika (där han även golfsemestrar.) Funderar på att sälja båten och köpa hus i Phuket. Tycker att det är viktigt att kunna bjussa på sig själv samt bruka sunt förnuft. Röstade på Ny Demokrati en gång på 90-talet men röstar nu på Moderaterna. Tycker att det är viktigt att vara hemma mellan juni och augusti eftersom ingenting går upp mot Sverige på sommaren. Läser minst en Mankell-roman om året. Tycker att det görs för få dokumentärer om Andra Världskriget. Prenumererar på både Illustrerad Vetenskap och Populär Historia.

Hur man snabbt avvecklar sin karriär i USA

John Mayer som redan tidigare framstod en av planetens mest osköna snubbar har nu verkligen trampat i klaveret. Den självutnämnda sexatleten tillika alla svanktatueringsbrudars känslolivsuttolkare gav nyligen en intervju i Playboy där han glatt meddelade att han är en oförblommerad rasist. Han hävdar bestämt att "black people love me" varpå intervjuaren frågar om han har dejtat många svarta kvinnor. Då bjuder han på följande svar:

"No, my dick is sort of like a white supremacist, I’ve got a Benetton heart and a fuckin' David Duke* cock."

Ridå.

Hej då John. Vi ses vid lilla scenen på Viking Line om några år.

* David Duke är en före detta Grand Wizard i Ku Klux Klan.