Resa med SJ (att dö en smula)

Igår hände något sällsamt. Telefonen ringde. Ingen ringer mig i vanliga fall. Jag tycker inte särskilt mycket om att prata i telefon. Det flesta vet det. Numret i displayen är 0771-757575

Jag känner omedelbart igen numret. Det är SJ.

Jaha, säger jag rakt ut i luften. Vilken service! Men varför ringer dom mig månntro?

Jag svarar. En robotaktig autogenererad röst informerar om att "samtliga linjer mellan Göteborg och Stockholm är inställda den 19 mars. Men gå gärna in på www.sj.se och boka om resan. Det är alldeles kostnadsfritt!"

Jag skriker rakt ut i ren och skär frustration och sätter mig likt en ilsken pensionär i telefonkö.

En "vänlig" röst informerar om att det är "ca 39 minuters väntetid"

Efter exakt 38 minuter bryts samtalet.

Jag tar ett djupt andetag. Går ut i köket. Blandar en gimlet. Omsorgsfullt. Spända handleder. Munnen ett streck.

Jag ringer igen. Nu är det 35 minuters väntetid.

Till slut kommer jag fram till ett callcenter. Hon har dialekt.

Hon: "Hej, jag heter Kerstin, vad kan jag hjälpa till med?"

Jag: "Det sägs att min resa är inställd. Kan du kolla upp hur vi löser detta?"

Hon: "Nej, det ser ut som att alla tåg går som det ska!"

Jag: "Men varför ringer en spökröst då och säger tvärtom?"

Hon "Det kan jag inte svara på"

Jag "Kan jag få tillbaka den senaste timman av mitt liv?"

Lucifer gästar Vasastan

Det var en gång en kvinna som dejtade en man. Det var den där sommaren då Magnus Hedman släppte in det ödesdigra målet mot Senegal. Det var väldigt passionerat mellan mannen och kvinnan och allt var härligt. Lyckan var stor och deras hjärtan bultade. Till och med hunden samtyckte. Ibland tittade de på film och lagade mat tillsammans. Ofta i hennes lilla men mysiga lägenhet i Vasastan. Det skrattades och bekräftades. Kvinnan sa "jag tror du är mannen i mitt liv".

Två månade senare skrev hon en låt.

Den hette "Lucifer"

Och den handlade inte om hunden.

Svart och sjuk humor utlovas

Fadde Darwich gör i morgon debut som ståuppkomiker på nya klubben "Maffia Comedy" på Underbara Bar.

Han kommer inte att leverera "typisk svensk humor" för den är "tråkig". Innebär det att vi vågar vi hoppas på några sköna "hej-min-mamma-har-mustasch"-skämt á la Özz Nujen? Eller något festligt om stekare på Stureplan?

Fadde känner stort förtroende för sitt egenskrivna material för han skulle bli förvånad om "ingen skrattar."

Det skulle jag också bli. Men kanske inte av samma skäl som Fadde hoppas på.