Företag är alltid giriga, onda och osköna

Idag gick jag in i en butik med avsikten att inhandla ytterligare en rutig skjorta (jag har ungefär 6 000 stycken). Butiken ligger på centrala Södermalm och butiksinnehavaren var urtypen för en "skön" snubbe. I hans värld var allt "lungan" och "coolers" och "kör så det ryker". Vi hade till och med ett litet bromance moment när vi jämförde tatueringar. Det kanske låter som att jag hånar honom en smula, och till viss del ja, men hans stil kändes ändå genuin i all sin fånighet. Hade jag initierat en highfive när jag lämnade butiken hade han inte tvekat en sekund. Det kan jag lova.

Men när dylik hjärtlighet känns uttänkt och framkrystad av reklambyråer och kunder med ängsliga investerare då reser i alla fall jag ragg. Låt mig ge tre exempel:

1. Innocent Drinks

De tillverkar schyssta smoothies för "sköna" typer. Historien är att tre "sköna" snubbar från London; Richard, Jon och Adam var överens om att det var nånting med det moderna livet som gjorde det svårt att vara hälsosam. Skulle man inte kunna hjälpa folk på traven? Göra det lite enklare. Och godare. Så de köpte frukt för 500 pund och hade en smoothiefest för sina lika "sköna" polare. De bjöd på smoothies och när kvällen var till ända fick gästerna genom att rösta med lappar svara på frågan ”Tycker ni att vi ska ge upp våra jobb för att göra dessa smoothies?" Gissa hur det gick?

Vad är det för fel med det då? Inget. Jag gillar verkligen deras smoothies, om än lite för dyra. Problemet är deras approach och tonalitet. Tonläget på hemsidan är så mycket "sköna" snubben att man baxnar. De vill liksom signalera att de är på "vår" sida trots att de numer driver ett gigantiskt företag som säljer 2 miljoner smoothies i veckan. De har till och med en "banantelefon" som man kan ringa dygnet runt och bara "typ snacka lite". Helcrazy! En banantelefon!

2. Ben & Jerry

Återigen; en alldeles strålande produkt, men problemet är att deras storytelling ringer falskare än en hel skolklass med blockflöjtister. Förertagets schtick är att Ben Cohen och Jerry Greenfield är två "sköna" hippies från Vermont som en dag bestämde sig för att börja tillverka god glass. De har de lyckats med. Inget snack om saken. På hemsidan pratas det vitt och brett om "socialt ansvar" och att vara "klimatsmart" och det är barnsliga färger á la Teletubbies och animerade kossor som bara står och softar. Det pratas dock väldigt tyst om att företaget sedan länge ägs av den allt annat än sköna livsmedelsjätten Unilever. Lite om vad de håller på med runt om i världen kan man läsa här.

3. Brewdog

Slutligen det absolut värsta exemplet: Brewdogs Punk Ale. Man ska för övrigt alltid dra öronen åt sig när företag använder "punk" i sin retorik. Det blir väldigt lätt "Staten och Kapitalet" med allsång och slipsen runt huvudet. Det här företaget försöker hur som helst vara allt annat än den "sköna" snubben. Här gäller en "punkig" attityd. På etiketten kan man läsa att de inte bryr sig om man gillar den här ölen eller inte. De vill ge intrycket att de verkligen skiter i allt och copyn är så vämjelig och "rebellisk" att man nästan känner sig tvingad att bojkotta deras brygd för all framtid. Men återigen; det är verkligen en grym produkt.

Man får väl helt enkelt stå ut med lite fånighet om man inte ska gå och bli en Unabomber på heltid.