Hej. Vill du har en streckkod av mig?

Jaha. Jag har fyllt år och känner därför att det är min fulla rätt att gubbgnälla lite.

Tema: det var bättre förr.

Exakt vad var bättre förr, hör jag er ropa där ute i cyberrymden?

Lite bakgrund kan vara på sin plats. Jag fick boken om Pet Sounds historia av en kär vän och började omgående att läsa den med välbehag. Lennart Persson kunde ju verkligen skriva och han målar upp en härlig bild av ett yrvaket 70-tals-Stockholm där den hetaste vinylen kom på import från USA och man fick kallt räkna med en väntetid på upp till fyra veckor för att få hem sina skivor! Inga konstigheter alls. Att vara skivbutikinnehavare på 70-talet verkar dessutom inte helt olikt den livsstil som dotcom-valparna sportade i slutet på 90-talet. Det var både Rolls Royce och att bjuda flott på Vickan som gällde. Boken skapade en akut känsla av skivbutiksnostalgi hos mig. Jag bestämde mig därför att gå och köpa ett par konsertbiljetter på just Pet Sounds, istället för att som vanligt lite glädjelöst logga in på Ticnet och sedan hämta ut biljetterna hos någon dyster tobaksnasare.

Sagt och gjort. Jag går dit och det är legenden själv Stefan som står bakom disken. Jag beställer mina biljetter och han mumlar och hummar lite och trycker och klickar lite på sin dator. Så spottar kvittoapparaten ut ett par lappar. Stefan tar upp lapparna och granskar dem noga. Vi ser båda lite snopna ut.

Stefan: "Jaha...det här är tydligen biljetterna"
Jag: "Va..?"
Stefan: "Ja, jag vet..skitfånigt"
Jag: "Ok..jaha..tack då.."
Stefan: "Lägg dem inte under lampan för då försvinner dem nog. 450 kr tack!"

Nu kanske ni tycker att det är fullkomligt irrelevant exakt hur en konsertbiljett ut men jag tycker ändå att det säger något om sakernas tillstånd när en biljett 2010 är ett sladdrigt kvitto med en trött liten streckkod på. Vad gjorde skivbolagen när det blev omöjligt att sälja CD-skivor? Jo, man tömde sina valv och gav ut exklusiva boxar med matiga häften i fyrfärgstryck. Man började pressa dyra vinyler med nyskrivna insticksblad och hög ljudkvalité. Man skapade helt enkelt ett mervärde. Det mervärde jag känner när jag tittar på mina streckkoder är obefintligt. Ge mig en biljett tryckt på tjockt papper. Ge mig hologram. Ge mig allt. Ge mig plusmenyn. Ge mig något som har lite mer värdighet en ett kvitto med en streckkod.

Behöver jag ens nämna att jag kastade lystna blickar på Johnny Cash-boxen på vägen ut.