torsdag 14 januari 2010

Journalistikens bakgård - Krogrecensenterna

Vilket är det mest effektiva sättet att bli av med sin reslust? Att titta på jönsiga reportar i "Packat och klart". Vilket är det mest effektiva sättet att bli sugen på att besöka en ny krog? Ja, inte är det att läsa krogrecensioner i alla fall. Finns det överhuvudtaget någon mer tröttsam stilistik än den som man möter hos krogskribenter? Från Björn af Kleens tröttsamt ironiska grabbighet i Metro till Gourmet/Gourmands kåserande i tredje person i Mitt i löper en röd tråd av fånighet. I DN, SvD och Nöjesguiden brassar man på med det mest överlastade språk som går att krysta ur sig, och som läsare går man omgående vilse i den vildvuxna adjektivjungeln. Inte ens Plura, som verkligen kan skriva, lyckas komma undan med hedern i behåll i City. Han begagnar en mustig prosa som närmast för tankarna till Fritiof Nilsson Piraten, och det blir bara larvigt.

Jag har svårt att se att man ens skulle kunna göra en trovärdig parodi på en krogrecension eftersom det i sig självt är en parodi på journalistik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar