Några tankar och frågor kring filmen Snabba Cash i allmänhet och Joel Kinnaman i synnerhet. Jag kanske bör tillägga att jag varken har läst boken eller har sett filmen men det har ju aldrig hindrat mig förrut:
- Varför görs det en stor grej av att Joel Kinnaman har umgåtts med överklassen för att kunna "komma in" i rollen? I de flesta skapande yrken är detta en självklarhet. Det kallas research och det är inget som man brukar göra någon större väsen om. Men i varenda intervju tillåts Joel orera om hur han lärt sig att "sätta sig" i en soffa på ett korrekt vis och hur man för sig och talar i dessa kretsar. Är han verkligen så bekräftelsetörstande att han vill ha beröm för att han gör lite grundläggande research?
- "Snabba Cash är den bok som jag tycker kommit närmast att beskriva verkligheten i den kriminella världen" - citatet kan inte tillskrivas någon specifik person, utan är allmänt förekommande i intervjuer med personer som är inblandade i filmarbetet. Min fråga är; hur vet man det? Sen när är filmarbetare experter på den undre världen? Och, nej det räcker inte med att ha varit med i Hammarby Ultras (Joel) eller att ha sprayat lite grafitti i Rågsved (Daniél) för att ha pondus i frågan.
- Varför gör skådisar ett stort nummer av att "vi gjorde alla våra stuntscener själva". För det första; ni är alla utan undantag sämre på att utföra stunts än de yrkesmän som är satta att utföra jobbet. För det andra, och det här gäller främst i USA, är det ytterst få försäkringsbolag och producenter som tillåter att det överhuvudtaget sker. Så oftast är det helt enkelt en lögn från skådespelarna.
- "I de första tre Johan Falk-filmerna skrev jag om all dialog" - Joel Kinnaman. Kommentar är egentligen överflödig, men med tanke på hur stinkande de filmerna är så är det ju en alldeles egen form av hybris som Joel uppvisar här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar