onsdag 6 januari 2010

När djuret blir ett problem

Djur har ju en tendens att engagera. Den pågående vargslakten eller skyddsjakten beroende på vem du frågar, är ju ett tydligt exempel på det. Jag bara väntar på att någon ska uppmana oss att "skynka". Gråa lakan vore väl ganska lämpligt? Eller varför inte en protestkampanj som vi kan kalla "idag är vi alla vargar", så går vi klädda i grått och bär gula kontaktlinser för en dag? Visa vårt stöd liksom. Det gick ju verkligen toppen när vi klädde oss i rött för att stödja Burmas munkar. Militärjuntan sitter nog fortfarande och skakar av rädsla för vreden som vi uppvisade då.

Ett av de bästa exemplet på hur ett djur kan provocera hörde jag igår. Den franska provokatören, anarkisten, sångaren och kompositören Léo Ferré skaffade sig en schimpans som han döpte till Pépeé. Léo och Pépeé blev väldigt fästa vid varandra och umgicks nära nog jämt. Léo såg apan som en typ av musa och han komponerade storverk efter storverk. Det fanns dock en tredje part som inte riktigt uppskattade Pépeés inverkan på Léo. Det var Léos fru. Hon tröttnade på att apan var en ständig följeslagare och hon utvecklade en nästan manisk svartsjuka. En sen natt kom hon hem efter en osedvanligt blöt afton. Hon fann i vanlig ordning Léo i sängen med Pépeé. Rasande gick hon ner i källaren och hämtade en hagelbössa och avlossade båda skotten i apan från nära håll.

Léo Ferre blev utom sig av sorg och skrev en låt som lämpligt nog hette "Pépeé". Det blev en massiv hit i Frankrike.

Så inget ont som inte för något gott med sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar