Sprang på skådespelaren Andreas Wilson med kvinnligt entourage hos min lokala livsmedelsnasare. Blev oerhört provocerad och påmindes om hajpen kring honom när han 2003 slog genom med Håfströms pekoral "Ondskan".Exakt vad var grejen?
Minns ni hans letargiska endimensionella spel? Minns ni hans enda ansiktsuttryck och enda temperament? Varför påstod en närmast enad presskår och biobesökare att han var "det nya svenska skådespelarhoppet"? Såg verkligen ingen att kejsaren inte hade en tråd på kroppen?
Allt detta passerade genom mitt huvud när jag långsamt strök förbi honom och hans härligt högljudda och spontana skådespelarkompisar på väg mot Ben & Jerry-kylen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar