Tanken att besitta övernaturliga krafter; ja helt enkelt vara en superhjälte av klassiskt snitt är ju en idé som aldrig upphör att fascinera.
Det finns en uppsjö av mäktiga förebilder.
Stålmannen är ju ett givet men kanske ändå lite tråkigt exempel. Röngtensyn, flygförmåga, övernaturlig styrka och om man bortser från kryptonit, osårbarhet är ju inget man skulle tacka nej till. Fast som Clark Kent är han ju en jubeltönt och hela telefonkioskprylen känns lite dammig så det gå ändå bort.
Wolverines ilska, knivhänder och okuvligt skelett är mäktigt men hamnarbetar/övervintrad biker-looken gör ändå att man tvekar en smula.
En dark horse är Gröna Lyktan som med sin ring kan skapa vilka former som helst. Ett annat är plus att han hänger med Gröna Pilen som ser mäktig ut i sitt musketörskägg och sin feta pilbåge. En dynamisk duo absolut, men det finns en homoerotisk underton som kan bli lite tröttsam i längden.
Silversurfaren är fin, men han har alltid varit oerhört melankolisk och ensam på sina evighetsfärder genom rymden. Livet kan vara deppigt, trots en hud av silver.
Men till syvende och sidst finns det egentligen bara EN övernaturlig egenskap som jag skulle vilja besitta. Det är att kunna läsa tankar.
Det framstår mer och mer som en essentiell egenskap för att kunna dechiffrera människor år 2009.
onsdag 30 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar