Det som bara för blott för några år sen var grymt bad ass och enbart stenhårda rockers, kåkfarare och en-procentare förunnat har nu blivit var mans egendom.Bara idag har jag sett tre stycken på vägen hem. En hade en "ond" snögubbe, en annan en stiliserad drake och den tredje vad jag förmodar var hans barns namn. Och ja; det är utan undantag samma typ av man. Ni vet vad jag menar.
Tänk rakad skalle. Tänk gangsterbyxa. Tänk tvivelaktigt val av hund.
Inte sedan vågen av latinska citat och barn-namn i skrivstil på underarmarna har valet av placering varit en så tydlig klassmarkör som med hals-tatueringar. Hur coolt det än ser ut på en del (Mike Ness) så är det på grund av denna extremt osköna typ av män, en klubb man helt enkelt inte vill tillhöra.
Som med alla trender inom tatueringar så kommer det ju för eller senare en back lash som av naturliga skäl blir rätt svår att hantera . Jag gick till exempel i tio års tid och skämdes över en viking som jag valde att pryda min överarm med dagarna efter min 18-årsdag. Året efter gaddade jag in en sjukt ful tribal-skorpion som tack och lov har blekts bort (tack Micke Backelin).
Inför 30-årsgräns på tatueringar är min rekommendation. För när man är 18 år är man dum i huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar