onsdag 30 september 2009

Gamla hjältar

Fick ett mail om att min gamla idol Ace Frehley kommer till stan. Ska villigt erkänna att det pirrade till lite i magen när jag möttes av detta glädjebesked; men sen började jag fundera kring det här med gamla hjältar. Är det verkligen sunt att se dom?

En kompis hade får några år sen oturen att bevittna ett haveri till gig av Johnny Winter . Det var tydligen så bedrövligt att vuxna män stod och grät i publiken. Folk gick hem långt innan spelningen var klar för att på något sätt kunna bevara den bild de en gång hade av blues-legenden.

Jag har hört ett otal historier från Sweden Rock om forna storband med sparsamt antal originalmedlemmar som har gjort bort sig fullständigt och till och med blivit utbuade. Och då pratar vi ändå om världens mest lojala fans; hårdrockare!

Men jag kommer såklart att stå där. För sån är jag. Ger aldrig upp. Slutar aldrig att hoppas.

Och när han kör "New York Groove", hur falskt han än sjunger och hur surt han än spelar, så kommer jag att älska det. Och när han kommer bort sig i solot i "Cold Gin" kommer jag att ha överseende och ändå tycka det är världens bästa låt. Och när det mäktiga riffet till "Rocket Ride" fyller salen kommer vi ändå enas om att ett finbesök från rymden ändå är något man vill bevittna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar