Vi har alla gjort inköp som i efterhand känts sådär. Oftast händer det när föremålen tas ur sin kontext. Det är många som har burit hem gycklarmössan som kändes så rätt på Roskilde för att omedelbart hemma i Halmstad känna sig som en clown. Vem har inte glidit runt på Balis stränder med en sarong och känt sig lika skön som Beckham för att på Tofta strand bli utskrattad av oförstående medborgare?Jag är inte på något sätt obekant med det här fenomenet. När jag kuskade runt genom Sydamerika samlade jag på mig så mycket prylar att jag lätt skulle ha kunnat utrustat en hel indianby. Ryggsäcken var till bristningsgränsen fylld med diverse blåsrör, pilbågar, panflöjtar och ponchos som efter en veckas display i hemmet diskret förpassades till skämshyllan på vinden för att aldrig mer återses.
Men är det slut på dumheterna bara för att man blivit äldre och klokare? Icke.
När jag för ett tag sen fick för mig att köpa hörlurar valde jag de som du ser på bilden. Ärligt talat vet jag inte riktigt vad som hände. Tyckte jag det var lite fräsigt och ungdomligt med dödskallar på lurarna? Kändes verkligen Günthers-designen på högerluren het? Skulle namnet "Skull Candy" signalera att jag är en kille som inte gives a fuck?
Alla dessa frågor söker ännu ett svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar