När jag växte upp på 80-talet fanns det en filmgenre som stod väldigt högt i kurs hos tonåringar med kampsportsambitioner:Ninjafilmer.
Genrens fixstjärna var Sho Kosugi. Han var världsmästare inom allt och gjorde de absolut mest spektakulära filmerna. Sho lärde oss genom filmer som exempelvis "Revenge of the Ninja" att man kunde:
- Hoppa från en byggnad upp på en helikopter, stoppa rotorbladen med sina bara händer, hålla fast dom till helikoptern störtar i marken bara för att strax innan teleportera sig själv tillbaka upp på hustaket.
- Använda kaststjärnor som ofta var både träffsäkrare och dödligare än maskingevär.
- Göra sig osynlig.
- Hypnotisera människor.
- Besitta stora kunskaper inom magi.
När ninjor tas ur sin kontext, som i det här fallet amerikansk C-film, blir detta om möjligt ännu mer löjeväckande och nu för tiden existerar ninjor nästan enbart i ett ironiskt sammanhang på internet.
Ironi var dock inget vi utövare av "ninjutsu" som höll till i Uddevallas skogar begagnade oss av. På 80-talet hade nämligen "alla" ett förhållningssätt till ninjor och de gjorde att charlataner som "ninjamästaren" Roger kunde lura av oss en ansenlig del av vår veckopeng. Han hävdade att han i hemlighet hade lärt sig "the way of the ninja" i slutet på 70-talet när han bodde i Japan. Vi lyssande storögt på hans historier om hur han hade drillats i närstrid av en ninjamästare och hur han hade lärt sig behärska samtliga vapen i ninjans ansenliga arsenal. Han visade oss nunchakus, olika typer av svärd och givetvis kaststjärnor (som vi i smyg tillverkade egna i träslöjden). Men det jag minns klarast var när han skulle lära ut användandet av "ninja claws"
Detta mäktiga redskap skulle göra oss smidiga som leoparder så att vi skulle kunna fly från fienden genom att snabbt klättra upp i träd och sedan prickskjuta med de dödliga kaststjärnorna.Tänk ett gäng 13-åringar med ensiffrigt BMI.
Tänk väldigt höga träd.
Det gick sådär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar