söndag 25 oktober 2009

Lokalpatriotism á la 11661

Jag hade oturen att vara på Kvarnen samma dag som Hammarby vann SM-guld 2001. Då tvingades jag bevittna vuxna män som lommade runt och skakade på huvudet, grät hysteriskt och kramade om allt och alla som kom i deras väg. En mardröm mitt på ljusan dag och jag flydde fältet.

Idag är det dock annat ljud i skällan. En stor del av Södermalm har sorg. Hammarby IF kommer med stor sannolihet att åka ur Allsvenskan och få supportrar kommer att nynna just idag är jag stark på vägen hem till sina arbetarklassanstrukna bostadsrätter. Jag känner enbart glädje. Få saker är fånigare än lantisar likt mig själv som nyinflyttade omedelbart börjar "brinna för bajen" och gasta om "söööders bröööder". Det är samma framkrystade lokalpatriotism som skapat en uppsjö av kläder där man kan förväntas vilja ståta med vilken stadsdel man bor i.

Det finns en annan typ av lokalpatriotism som är lite mer harmlös men desto roligare. Igår hängde jag på Olssons och in släntrar ett par unga sleaze-rockare. Någon av oss sa "se där; här kommer lite sleaze rock!". Detta föll inte i god jord. Den ena av killarna lutade sig fram över oss och på bredaste dialekt brölade han "NEJ, VI ÄR FRÅN GÖTEBORRRRRRRG!!". Som att kombinationen sleazerock och Göteborg tycktes honom fullkomligt absurd.

Man måste älska Göteborgare.

1 kommentar:

  1. Man måste bara inse att Gbg är Gbg och inte ngt annat. Gällande Bajen kan jag bara instämma till fullo. Fast jag e inflyttade så kan jag stoltsera med medlemsskap i Bajen sedan 6 månaders ålder och stör mig lika fullt på fenomenet du beskriver.

    SvaraRadera