Jeremy Stahl skriver en rolig krönika i Slate om svenska folkets besatthet av att titta på halvsekelgamla Disney-filmer på julafton. http://www.slate.com/id/2239252/pagenum/allTraditionen är ju mer än lovligt bisarr och jag mår lika dåligt av den som jag gör av alla andra tvångsmässiga kollektiva ritualer som vi ägnar oss åt. Men det är inte det som jag fastnade för i artikeln. Det absolut roligaste är citaten från Arne Weise där han indirekt beskyller Kalle Anka för att ha orsakat hans tre skilsmässor. I och med att han "tvingades" att direktsända julhälsningen kunde han ju inte vara hemma på julen och vara "en god far och en god älskare". Han fortsätter: "jag var inte lätt att leva med, jag var på dåligt humör på grund av nervositeten innan direktsändning och väldigt trött efteråt".
Så skilsmässorna kan inte ha berott på att Arne var hyfsat glad i flaskan och lite "kramig"? Nej, skyll på Kalle Anka för all del. Vi får även veta att sista gången Arne tände ljuset i rutan, 2002, tog han stora mängder morfin på grund av tilltagande prostatabesvär.
Arne Weise: "Jag var hög som ett hus"
Klassiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar