Jag och Zico

Att fotbollsspelare emellanåt krisar efter karriären och drabbas av existentiella (nåja) bryderier är inget nytt. Tina Nordlund valde tydligen att lyssna inåt och det resulterade i en DVD om Yogans grunder. Produkten som vi alla har väntat på. Johnny "Il Ciclone" Ekström har haft stora problem att acklimatisera sig till vardagen efter sin långa och brokiga proffskarriär. En vän till mig som var med i TV-laget berättade att Cyklonen har mojnat ganska ordentligt nu och att han numer tjänar sitt leverbröd på att sälja träningsutrustning till företag, med en kronisk livsleda som följd. Men det är mer intressant att prata om de runt om kring spelarna som hittar egna kreativa sätt att profitera på gamla stjärnors falnande stjärnglans. Ofta helt skamlöst.

När jag var i Rio för några år sen hamnade jag i en fotbollsbutik. Bakom disken stod en herre i 50-årsåldern som såg väldigt bekant ut och jag var tvungen att fråga om han var någon gammal storspelare från det glada 80-talet. Svaret var nej. Däremot berättade han att hans bror var den gamla målspottaren Zico; en av världens absolut bästa fotbollsspelare på 80-talet. Han berättade att han var såpass lik sin bror, att han för att dryga ut inkomsterna ibland jobbade som Zico-look-a-like! Detta innebar att man kan ta bilder på sig själv tillsammans med honom i rollen som "Zico", han signerar gamla foton på Zico, han berättar om "sin" tid som spelare i Italienska ligan och om sin besvikelse efter VM-fiaskot 1982. Han går alltså helt in i rollen som sin bror och alla som träffar honom i dessa sammanhang köper läget. När han agerar Zico så är han Zico. Jag har aldrig, varken före eller efter, hört talas om något liknande!

Jag är fortfarande inte helt på det klara om det bara är bortom tragiskt eller om det är en fullkomligt genialisk affärsmodell. Eller om det är både och.