Inom genren romcom produceras mer bruksfilm än inom någon annan genre. Då bortser vi från porr. Om filmen fungerar väl lyckas den balansera romantik och komik på ett sätt som gör att tittarna mår bra med vällustiga skratt som kvitto. Romantiken brukar inte vara några större problem att få till. Här finns det en uppsjö av dramaturgiska grepp som har funkat sen Aristoteles tid. Vi har omaka par som initialt avskyr varandra för att sedan falla handlöst för varandra. Geografiska avstånd, sociala och ekonomiska skillnader är andra komponenter som man med fördel kan krydda sitt lövtunna manus med. Bitterljuva slut eller bara ljuva är valfritt. Filmen funkar precis lika bra halvsovande framför TV4 kl 21.00 en onsdag som berusad på en flight till New York.Men komiken då? Inte lika viktig tydligen.
Hur förklarar man annars att Kate Hudson och Matthew McConaughey har blivit genrens egna affischnamn? http://www.imdb.com/title/tt0770752/
Kate har i film efter film visat sig fullkomligt tondöv när det kommer till komisk leverans av repliker. Det räcker inte att dela DNA med den i alla fall milt komiska Goldie Hawn, äpplet föll här inte bara långt från trädet utan visade sig även vara ett päron. Matthew hade det men förlorade det någonstans på vägen mot det perfekta sexpacket. Hans prestation som pårökt övervintrad småstads-loser i Dazed & Confused är och förblir hans karriärs höjdpunkt, och där var han riktigt rolig. Nu för tiden förlitar han sig helt på sin southern charm och sina blinkningar åt kameran, på ett sätt som inte ens Brad Pitt gör längre.
Vi kan alltså konstatera att Woody Allen hade rätt när han sa att "snygga människor inte kan vara roliga".
Två skådisar som definitivt ligger i riskzonen är Owen Wilson och Cameron Diaz.
Tro mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar