fredag 13 november 2009

Lars-Ingvar Ljungman, kommunalråd i Vellinge

Lars-Ingvar Ljungman, det rikskända kommunalrådet från Vellinge har ju onekligen fått sina fiskar varma den senaste tiden. Men vad vet vi om honom egentligen?

Lars-Ingvar kom till världen den 20 april 1953. I småskolan gjorde den unge Lars-Ingvar bra ifrån sig och ska ha varit en begåvad elev, även om drag av bekvämlighet och en envishet att syssla med det han enbart hade lust med gjorde sig framträdande. Hans flit bedömdes som oregelbunden och enbart i uppförande, gymnastik samt älsklingsämnet teckning gavs omdömet "godkänt". Detta har förklarats med att landsortssonen Lars-Ingvar inte kände någon och därför genom sin personlighet kom att isoleras från andra. Den unge Lars-Ingvar avlade aldrig någon studentexamen och han fick en djupgående aversion mot allt vad skola hette. Istället tog dagdrömmarna om ett framtida konstnärsskap överhanden. Det resulterade i att han ofta klädde sig propert, ibland i hög hatt. Dessutom införskaffade han en elegant promenadkäpp med elfenbensinfattningar. Vanligen gick han på teater och opera på kvällarna.

Några år senare sökte han plats på konstakademin i Stockholm , men blev ej antagen. Då Lars-Ingvar kände sig motarbetad av en oförstående omvärld har vänner beskrivit hur han kunde drabbas av hatiska och furiösa utbrott mot allt och alla. Då han ej blev antagen som konststuderande levde han åren som följde ett kringflackande liv i Stockholm och tjänade, enligt vad han själv uppgett, sitt uppehälle som murare och målare. Under den här perioden blev han även hundägare samt hängiven vegetarian.

Verkligheten hann dock ikapp Lars-Ingvar och mot sin vilja tvingades han göra värnplikt men nådde aldrig högre rang än korpral. Den militära världen var dock det enda sociala system där han kände sig trygg. Ett beslut att lämna soldatlivet skulle ha varit detsamma som att återvända till den kringflackande värld han kom ifrån och han tog därför ett beslut: han skulle erövra politiken.

Lars-Ingvar fann omgående sin plats och deltog i debatten och imponerade på åhörare. Han blev, utan att ha blivit tillfrågad och utan att ens vara medlem i Moderaterna, invald i kommunens arbetsutskott. Han var en skicklig talare med demagogisk rutin och han hade en enastående förmåga att piska upp en näst intill hysterisk stämning under sina synnerligen välregisserade tal. Många skåningar beskriver det som att de blev "trollbundna" av att höra hans politiska tal. Många såg i Lars-Ingvar en "räddande ängel" som kunde få regionen på fötter igen och rädda Skåne från det kaos som finanskrisen inneburit.

Men Lars-Ingvar var medveten om att finanskrisen är en övergående fas. Han behövde något mer bestående att hänga upp sin retorik kring. Något yttre hot som kunde förena medborgarna. Svaret kom till honom en morgon vid frukostbordet: ensamma flyktingbarn. Det blev hans slutgiltiga lösning för att en gång för alla göra sig ett namn inom politiken.

Reaktionerna blev dock inte riktigt vad Lars-Ingvar hade tänkt sig och det sägs att han och hans fru nu har dragit sig tillbaka till den bunker som Lars-Ingvar byggde under sin tid som hemvärnsman.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar