måndag 2 november 2009

Intellektuell fåfänga

I Pocket Shops skyltfönster på Götgatan finns en tygpåse med trycket "Jag är obegripligt intellektuell". Jag stör mig oerhört mycket på den påsen.

Till vem är den tänkt? Vem kan rakryggad gå runt på stan med en sådan påse i handen? Det är precis lika fånigt att göra en stor sak av vad och hur mycket man läser, som att göra en "Tomas Brolinare" och raljera om att man aldrig kommer att bli så sjuk att man skulle få för sig att läsa en bok.

Således handlar det om ironi. Vilket nästan gör det ännu värre. För intellektuella har sällan varken humor eller distans och då blir det mest nudge, nudge, wink, wink över det hela. Det luktar helt enkelt studentspex och Blandaren lång väg.

Jag läste en enkät som gjordes på Södermalm angående läsvanor. Att läsa böcker på originalspråk ansågs enligt den här undersökningen vara det mest statusfyllda man kunde göra.

Att bo på en ö där folk reflekterar mer över vilka böcker som ger hög status än vilka böcker som ger hög läsupplevelse gör att Unabombern i mig vädrar morgonluft.

5 kommentarer:

  1. En gång i tiden, när den ironiska generation regerade, köpte jag ett ex av Jackie Collins "Hollywoodfruar" att ha som ett ironiskt statement i bokhyllan. Det känns som väldigt länge sedan...

    /Ingo

    SvaraRadera
  2. Skicka den till Alex Schulmans bokhandel. Där både lever och frodas ironin.

    SvaraRadera
  3. Att svara på frågan "vad ger mest status" är väl inte samma sak som att värdera det högre än läsupplevelsen?

    Och att kunna tänka i termer av kulturellt kapital - vad är det för fel med det? All form av kultur påverkar ju din status i både dina och andras ögon. Om någon säger "åh vad jag älskar att titta på kommisarien och havet, det är en sån fantastisk serie" så står ju inte du där och bara "jaha, jag har tagit emot informationen och jag värderar den inte". Du tänker ju "shit, vilken jävla idiot". Eller hur?

    SvaraRadera
  4. Absolut, jag är både subjektiv och sannolikt elitistisk när det kommer till att bedöma andras tycke och smak. Så jag är alls inte någon motståndare av kulturellt kapital, snarare tvärtom.

    Det jag vänder mig mot är det intellektuella poserandet. Att det görs en så stor affär av vad man gillar och hur man gillar det. Jag tycker det är mer cool att läsa Camus på franska och säga att "jag har läst Främlingen, den var bra" än att säga "jag har läst L'etranger, den var bra". Eller att rentav våga säga att den var skittrist om man nu råkade tycka det. Jag menar nog någon form av intellektuell självkänsla, där man inte hela tiden känner ett behov att positionera sig. Det sker ju av sig självt och blir rätt oskönt om det känns framkrystat.

    SvaraRadera
  5. Å andra sidan, är det inte bara ett sätt att ragga? Jag menar, om jag ser en tjej på tunnelbanan som läser Sartre, så tolkar jag det som en direkt invit. Jag menar, hon skulle inte sitta där och läsa Sartre, om det inte var så att hon ville att jag skulle gå fram och snacka med henne om det. Det intellektuella poserandet tar sig många utvägar...

    /Ingo

    SvaraRadera